PERPIGNAN - BANYULS sur Mer, 44,0 km

Fredagen den 22 juni.

Då är det dags, vi ska ta oss över Pyreneerna utan att ha 100-koll på vägval eller vad som kommer att möta oss.
Vi  lämnar Perpignan på de stora Boulevarderna och hittar snabbt vägskyltarna som leder oss till nästa by på den vita vita väg vi valt i riktning sydost.
Trafiken är måttlig, vi har vinden i ryggen och det går som en dans.


Vinet viker inte, här rullar vi in i Pyrenees Oriental, det handlar alltså om viner som växer i bergen.


Fruktodlingar längs vägen och stånd med direktförsäljning. Tydligt ursprung, ingen risk för israelisk frukt odlad på snodd mark.

Pyreneèrna kommer närmare och närmare.

Pyreneerna-Orientalis är beteckningen på den östra delen, den del som i ett antal utlöpor störtar ner i Medelhavet. Bara berg, odlingsbar mark finns till viss del på bergsidorna. I de grunda vikarna ligger gamla städer där fisket dominerat, idag utvecklade till moderna semesterorter med små grovgrusplager. Mellan vikarna slingrar sig vägen upp och ner längs bergsidorna i långa serpentiner.

I den här skriften står ingenting om har man tar sig över, bara hur man käkar och bor.

Hallå ROBIN, DAGENS CIRKUSAFFISCH, knappast heller dom aktuella för Djupvik.

Sista badorten innan bergen och serpentinerna, Argelés-Plage

Hej ROBIN, siktar noga med karta och kamera. Hade inte jorden varit så förbaskat rund hade du kunnat se Mallorca.

Och här, utan att vi förstod det förrän efteråt, har vi första serpentinen på gång. Vita vägar inte möjliga, men den här gula har bred vägren.

Fotografen redan inne på andra svängen, det kommer några till, om man säger....

Efter första serpentinstigningen och när vi tyckte att nu är vi på väg uppåt - så bar det raskt av neråt ända ner till vattenbrynet och den gamla fina staden Collioure. En stor borg, gamla fiskebåtar i hamnen och massor av turister. Då det funnits en naturlig hamn har platsen varit omstridd och åtråvärd, Goterna och spanjorerna har härskat här. Befolkningen  räknar sig som katalaner.Även många konstnärer - bl a Matisse och Picasso har utnyttjat staden och dess ljus (WP).
Dags för lunch och jag (Lisa) åt den absolut godaste Moule Marinier någonsin. Serverad - inte på nån tallrik-utan i aluminiumfolie som häftats samman med citronskiva. Rykande varma, stora musslor.

Mätta, belåtna och varma lämnar vi Collioure. Det bär brant uppför redan inne i sta`n. Uppför, uppför och strax därefter så är det dags att ta sig igenom Port-Vendres som också ligger vid vattenbrynet. Så fortsätter det...

Innan vi kommer fram till dagens etappmål Banyuls sur Mer så har vi dock kommit upp till höga höjder.
Vinfälten som tillhör appelationen Collioure ligger inklämda i klippskrevorna.

Det bär av ner mot Banyuls sur Mer och vi vet att hela morgondagen kommer att fortsätta just så här -
fast värre.. Den här gången måste vi verkligen komma väg tidigt för att klara värmen.

När vi landat i Banyals sur Mer ger jag (Lisa) mig iväg för att uppsöka turistinformationen innan dom stänger för att kolla om dom vet något om de röda vägarna och tunnlarna som vi måste igenom. På vägen möter jag en tysk tjej på cykel med full packning. Hon kommer söderifrån. Så får jag veta att vägarna i Spanien är bättre än dom i Frankrike - med bredare vägrenar. Backigt är det men kul säger hon.  Tunnlarna är inte så långa. Hon har ett bakljus fäst bak på packningen. Bilisterna kör långsamt var hennes bedömning. Tack sa jag. På turistinformationen visste dom inget men sålde kartor...men inga bättre än våra.