BANYUL sur Mer - FIGUERES, 49,8 km

Lördagen den 23 juni.

Vi drar iväg från Banyul i arla morgonstund. Luften är sval, trafiken ringa och ljuset fantastiskt. Den tidiga starten för att klara av de värsta stigningarna innan eftermiddagsvärmen slår till.

Efter några snabba tramptag vänder vi blicken bakåt och förundras över hur snabbt vi fick den här utsikten.

Vinstockar, vinstockar och serpentinväg.

Framför oss dyker Cerbére upp, sista orten på den franska sidan. Vi trodde vi hade en halvmil hit från Banyul, men det blev en mil när serpentinerna var helt utdragna. Och så har vi en järnväg under oss, fortfarande normalspårig några km till..

Nere i Cerbére, en kolbärerska tror vi. Kol till lokets panna, tror vi också. Dagens järnväg löper fortfarande på banan ovanför. Ännu normalspårig.

Längre än hit går inte de regionala Langdoc-Rossignoltågen


Depån på den franska sidan för regionaltåg samt omaxlings- och boggiebytesstationer för genomgående tåg. Spanien och Portugal och länderna inom det gamla Tsarryssland har av någon för mig outgrundlig anledning en vidare spårvidd än övriga Europa..

Efter ett tag ser det ut så här när vi vänder på oss.


Minnessten över de 100 000 katalaner, såväl soldater som civila, som stupade under inbördeskriget i kampen mot Falangisterna (fri tolkning av mig)


Där framme står det ett E, E som i Spanien.

På höjden syns den gamla tullstationen som numera är bar respektive bensinmack.

Motsvarande depåer och hjulaxel- och boggiebytestationer på den spanska sidan. DAGENS TÅG är levererat en mass.


Första spanska orten Portbou.

ROBIN, morfar här! Ingen DAGENS HUND idag. Däremot kunde det ha blivit en DAGENS BJÖRN, det finns gott om dom i Pyreneerna. Men många som bor här vill bli av med dom, det är samma diskussion som vi har om vargar i Sverige.


Och så upp igen, man börjar känna igen sig. Bakom huvudgatans sista hus svänger vägen av och så börjar det igen.
Antingen slänga liggunderlag och sovsäck eller flytta bakljuset, tunnlar väntar. Dock inte så långa som befarat. Den längsta kanske 500 meter.

Direkt efter gränsen så suger backarna något makalöst. Jag (Lisa) får svårt att hålla balansen i vissa lägen.
De spanska vägarna har färre serpentiner och brantare lutning helt enkelt.

Hur gott kan det inte smaka med en söt och saftig melon, på denna höjd i denna värme.

Och när vi tycker att nu kan det räcka med backar och serpentiner så dyker plötsligt det spanska slättlandet upp.Så långt vi kan se åtminstone....

Nu blandas vinfält med olivlundar.

Lite annat stuk på spanska vinarbetare, såväl redskap som kanna skiljer

Ankomna till Figueres inser vi att vi har två timmar på oss innan Dalimuseet stänger. Museet finns med på den lista med begivenheter som vi har planerat att besöka. Dali har själv byggt upp museet kring sig själv och sin egen person. Kokåken ovan i kvarteret innan passande intro till Dali.

Ja, vad ska man säga...

Man trampar bokstavligen på Dalis grav. Han har låtit mura in sig i musseet.

Ett tak i storlek väl i klass med Sixtinska kapellet. Min fina vidvinkel klarade inte fotparet till vänster, nån tå skymtar. .

Kvällen avslutas med att Spanien slår ut Frankrike ur EM-fotbollen. Lisa orkar med en hel halvlek Många spanjorer verkar inte bry sig. Kan det ha nåt att göra med att man anser sig vara mer katalandska än spanska ....