LYON

Fredagen den 8 juni.

Vi har en dag på oss att göra Lyon och inser att det är för kort tid att göra staden rättvisa. Det får bli ett nytt besök en annan gång.
Vi köper ett dagskort för kommunala färdmedel och  gör några nerslag på stratergiska platser. Däremellan ser vi staden genom buss-, trådbuss eller spårvagnsfönster.

Gamla staden ligger på västbanken till Saone och är från medeltiden. (Lasse: Ngt för högt belägen, Eiffeltornet borde inte synas)

Saone och Rhone flyter igenom Lyon och möts i stadens centrala delar. OBS, bilden är inte från våra Parisresor på 70-talet!

Vi tar en promenad ut till udden där floderna möts. Ngt stökigt, vi har räknat med en fin kajpromis längs  Soane ut till sammanflödet med Rohne.

Sista landtungan innan Rohne och Soane flyter ihop. Vi försöker ta oss ut, funkar inte.

Och finner en stor byggarbetsplats. Verkar som något spektakulärt bygge är på gång.

"Confluenses", betyder sägert samanflöde, tror den av oss som har nollkoll på franska.

Lyon är känd för sin fantastiska gastronomi. En del av den berömmelsen faller tillbaka på den Lyonfödde Paul Bocuse, som också gett namn på Hallen. För vår del begränsas det denna gång till kaffe och kaka i Hallarna. Lasse: Nu har man sett sett bästa, det räcker. Inga fler hallar!

Bara så att man hajar nivån på Paul Bs Hall! Här skär dom nått rökt från skankorna. Äts rakt över disk.

I den gamla staden finns området som kallas Croix-Rousse, där fabrikerna som tillverkade Lyons silke låg.
I dag ligger museer med anknytning till detta i området.
Både Gamla Staden och Croix-Rousse räknas idag som världsarv av Unesco.
Sedan 1960 är det enbart sidenväverierna som är kvar i Lyon. I husen som klättrar på Croix-Rousseklippan låg i dag jazzsklubbar, gallerier etc. Planerat besök får ställas in, sista tåget ut till vår ensliga boplats går redan vid 21.

På väg ner i kvarteren från Croix-Rousse

Hotel de Ville (Statshuset, alltså)

Framgår kanske inte av bilden, men den här statyn är av kollossalformat, hade fyllt Gustav Adolfstorg, typ.

Lyon var centrum för motståndsrörelsen under andra världskriget. Museet över detta är tillfälligt stängt och öppnas igen den 16 oktober i år.

Hej Robin,

idag blir det ingen hundbild, däremot en bild av kille som heter Jean Moulin. Det här är en riktig hjälte, inte en sån som man ser på film eller läser serier om, utan han har funnits i verkligheten.

Vi är i Lyon, Frankrikes näst största stad. När Hitler och nazisterna hade tagit Frankrike bildade Jean och hans vänner en hemlig grupp, som jobbade underjordiskt för att bekämpa Hitler. Dom hade sin bas här i Lyon. Jean valdes till ledare.
Dom slogs inte som vanliga soldater, utan det var vanliga killar och tjejer utan uniformer, som gjorde allt för sabotera det som nazisterna gjorde. Bland annat så förstörde dom räls så att tåg med tyska soldater och vapen spårade ur, dom spionerade på tyskarna och skickade hemliga meddelanden till England.

1943, två år innan kriget var slut, blev Jean och några av hans kamrater tagna till fånga. Trots att nazisterna torterade honom på det mest fruktansvärda sätt, så berättade han ingenting om sina vänner, vad dom hette eller var dom fanns.

Jean avrättades av tyskarna 8 juli 1943. I september 1944 befriades Lyon av engelska och amerikanska soldater med hjälp av Jeans kamrater.

Det finns ett museum här i Lyon som berättar om Jean och hans kamraters kamp mot Hitler. Tyvärr är det stängt för reparation. (Det öppnas den 16 oktober, ingen dålig dag, eller hur?).

Men Jeans namn lever vidare.. Universitetet här i Lyon heter Jean Moulin Universitetet. Bra ide att ge en skola namnet på en person, som slogs mot dumhet, krig och rasism.

Många gator i städer och byar har också Jeans namn. Den här åkte vi förbi häromdagen i en liten by.

Detta är faktiskt en tågbild! Kulturafficher för Lyon, bilden till vänster handlar nog om bröderna Lumiere, skapare av den moderna filmen. Ett museum finns naturligtvis, får bli en annan gång.


Hur svårt kan det vara? Vår pendel in till Lyon.


Trot om ni vill, nån sorts motorvagnståg på gummihjul!


En riktig spårvagn.


En metrolinje gick upp till Croix-Rousse. Här är förklaringen. Ni som varit i Åre vet hur rälsen ser ut.