MONTÈLIMAR - ORANGE, 63,2 km

 Tisdagen den 12 juni.

Vi lämnar Montèlimar utan att ha handlat någon nougat. Affärerna har inte öppnat ännu.
Vi vet att det finns en färdig del av ViaRhona ner till Viviers, men först måste vi till cykelaffären.
Den ligger en bra bit utanför stadskärnan.
Lasse: Jag har vid olika tillfällen hävdat att jag, 1970, då jag cyklade upp genom Rohnedalen, cyklat genom Nougat, staden som "uppfann" nougaten. Senast bara för några dagar sedan i en livlig diskussion med Lisa, som påstod att Montelimar är nougatstaden. "Det såg ut som i Gränna", har jag hävdat,"nougat överallt".
Jag har sökt på nätet efter staden Nougat, men nått måste ha hänt. Att det inte är första gången som en stad byter namn, är min nya ståndpunkt.

Det hängde en ljusgrön Bianci-tröja därinne, som jag (Lisa) inte köpte. Jag ångrar mig.

"Det ska vara en slang för 26x1,5 och inget annat" sa killen, efter att ha gått ut och kollat Lisas däck. Han dömde raskt ut slangar - inkl min - med ett bredare användningsområde.

Hej Robin. Här har du Frankrikes LJUNGSBRO!
Dom gör inte Kexchoklad, däremot Nougat, ett godis som är typiskt för Frankrike. Dom piskar ihop massor av äggvita och blandar det med honung. Sen i med olika grejer, det verkar mest handla om nötter och mandlar.

Vi befinner oss en bra bit ut längs den röda nationella vägen söderut. Inne på en handelsträdgård frågar vi efter vägen för att ansluta till ViaRhona. Killen som jobbar där pratar bra engelska.
Lasse: Dom säljer fullvuxna pinjeträd och olivträd i kruka. Ngt för stora för att vara aktuella. Annars nåt för vår trädfattiga västra äng.

Nu är vi på spåret igen. Men det är inte långt kvar till Viviers där den färdiga leden tar slut.
Då är det dags att leta små vita vägar på båda sidor Rhone-systemet.

Vi bor i 104an.

Robin, morfar här! DAGENS HUNDBILD består av två "French dogs" som matte sa. Det var säkert helt rätt men vad är det för ras? Dom var helt slut, hade varit med på ett träningspass.
Dom heter Athena och Chaball.

Lasse: Efterfrågan på tågbilder har varit konstant. Efter nån dag utan bild var en större insats nödvändig. Här inväntas nåt på spåren som löper nedanför bergskanten på andra sidan floden. Först ett tåg, sen över bron i bakgrunden.

Väntan är inte förgäves, här kommer det nåt!

och "över floden och in bland träden". Fast nån skog handlar det inte om utan en mindre stad där det är dags för 11-kaffe, för att tala med Anna och Ebbes vokabulär

En klassisk cafebild, gubbar med pastisch trots den tidiga förmiddagen.

Lasse: Skördetid, aprikoser! Knappast fransmän, Lisa hör spanska, jag hör inte ett jota

Erom "tres bon", försöker jag försiktigt. Snabbt kommer en kvinna och en man fram och smyger  försiktigt ner ett gäng i min styrväska. Mannen pekar mot en gård längre bort och hyssjar, "Patron....!

Dom var jättegoda!

Vinstocksplantor som förmodligen drivs upp för vidare försäljning. En del med röda, en del med gröna själkar?

Lite allmänt om Rhonevinerna:
Cotes de Rhone är den heltäckande appellationen för viner från Vienne i norr till Avignon i söder. Åttiofem procent av vinet härifrån är enkel cotes du rhone. Det är nästan uteslutande rött och är tillsammans med enkel bordeaux och beaujolais Frankrikes mest populära karaffvin.
I södra Rhone (söder om Montèlimar) är den dominerande druvan Grenache som vanligtvis blandas med andra sorter.

Plötsligt ser vi på kartan att vi närmar oss TGV Mediteranee-banan. Och ett tåg som kommer - Lisa duckar utan uppmaning och där fastnar det i hela sin längd. Två tågbilder på samma dag, men det här blir DAGENS TÅG! 

Robin, morfar här, kolla värsta borgen! Herre på täppan, ställer du upp!

Två gånger denna dag förmörkas himlen av täta regnmoln. Vi ser hur regnet är i antågande och vi cyklar för brinnande livet för att hinna till nästa större samhälle.

Båda gångerna hinner vi precis in under tak innan det brakar loss. Här hamnar vi på ett cafè.

Här dyker TGVs Medelhavsbana upp igen. Osäker på om nåt fastande vid föra tillfället tar vi en mindre paus.

Nu får tågnördarna inget mer den här veckan! 340 km/h enl min bedömning.

Sista sträckan innan Orange, på en vit väg, så måste vi över ett vattendrag enligt kartan. Visserligen syns ingen bro utritad men det måste väl finnas en - det finns ju väg på båda sidor.
Så hittar vi den smalaste cykelbron på denna tour. Visserligen knakar det betänkligt i tiljorna när vi tar oss över - men har man tagit sig över hängbron över Kaskasavagge i full storm så är detta en lätt match.

Efter en dag som - något oväntat - kanske blev den hittills bästa under hela turen - tros två kraftiga skurar - rullar Lisa i triumf in genom den romerska bågen i Orange. Bågen som tillhör världsarvet stod i en rondell och var nog inte avsedd för trafik, men va då?