NUITS-ST-GEORGES, bland vinfälten, 28,3 km

Torsdagen den 31 maj.

Vi ger oss ut denna dag för att ta tempen på Cote de Nuits och hittar vinstockar t.o.m. i rondellerna. Då vet man i alla fall att man inte är i Aspudden.

 Så här kan fälten se ut innan maskinerna har gjort sitt. För inte kan man väl rensa det här för hand?

Vi startar med att ta oss upp på höjderna över Grand Cru bältet.

Dessa vackra tak med glaserad keramik dyker upp titt som tätt.


Det blev att gå en och annan meter för att nå dessa höjder.

Och här, i noggrant utvalda lägen, planteras vinet Hautes-Cotes de Nuits.
Detta är långt norrut för vilket rödvinsområde som helst men varma somrar kan vingårdarna med bästa lägen producera hyfsade viner. Men för det mesta tunna viner de flesta år.
Hautes betyder höga. Och de viner av denna appellation som vi har smakat under denna resa har varit goda.

Även kyrkogårdarna var placerade med en vidunderlig utsikt.


Ogräsbekämpning med flera små olika ställda plogblad.

Här på Clos de la Vougeot samlas "The Broterhood of the Tastevin Knights" (heter nog nått annat på franska) 20 gånger om året för att testa viner. Sällskapet består av Burgundiska äffärsmän och den politiska eliten. Vinerna de testar blint kallas tastevineés och sätter standarden för övriga viner i regionen.

Lasse: Här den senaste vinmaskinen i kampen mot skadedjur och annat elände, HOOVER DDT-2. Med 8 munstycken suger den raskt upp vinlöss och andra kryp.Sa dom i alla fall, vad vet jag. Hur som helst i full verksamhet ute på fälten.
 

Och så begav vi oss rakt ner från de högre höjderna till Grand Cru nivåerna igen.

I byn Vosne-Romanèe produceras några av de mest berömda (och svindyra) bourgognerna (La Tache och Romanèe-Conti).

 Vi dristar oss till ett besök i en Cave i Vosne-Romanée. (Lasse: Vilket utvecklas till ett högriskprojekt)

Med kroppsspråk redogör hon för skillnaden mellan årgångarna 2008 och 2009 samt skillnaden mellan olika domäner. 2008 var ett kanonår och 2009 ett bra år. Vinerna från 2009 är mera runda och mjuka än vinerna från 2008.
Jag (Lisa) tänker: Hur skall man veta hur ett Grand Cru smakar om man aldrig köper något. En flaska från 2008 kostar ca 80 euro. Skall vi slå till och köpa en för att smaka?? undrar jag, och så köper vi lite god ost. Så är middagen klar. Lasse var blek!!
Men damen i butiken avrådde, när hon förstod. De Grand Cru hon hade på hyllan skall lagras minst 3-4 år till. Hon rekommenderade ett annat vin för kvällen. Det kostade 18 euro och var ingen Grand Cru.
Senare har vi fått veta att de hetaste bourgognerna tar slut direkt när de släpps. En flaska kan sedan kosta 3000 euro. Den man som berättade detta har aldrig smakat en sådan Grand Cru.
(Lasse: Även jag gjorde en heroisk insats, say no more!) (Tror han!  Lisa).

Men om detta var en AC bourgogne - Hur smakar då en Grand Cru?.
GOTT - GOTT  var det, som fanns i denna flaska!!

En katt, någon?

Denna holländska pensionär hade tagit bilen ner till Bourgogne och cyklar nu hela vinrouten.

Robin, morfar calling! Dags för DAGENS HUND och nu är det allvar. Här dyker en KUNGSPUDEL med ovanlig färg upp. En svart kungspudel blev min när jag va tio år gammal. Värsta stamtavlan, han hette Assarstorps Murto och skulle kostat skjortan, men vi fick honom för 200 kr då han inte dög till utställningar efterom hans tandställning inte var hundra. Så nu finns det två hundraser som är bäst, Jack Russel och Kungspudel (nåt annat törs jag inte säga). Den här heter förstås Mårris (ingen koll på hur man skriver franska å-ljud). (Kanske Maurice tror jag - mormor)

Oftast drabbas pudlarna av en förnedrande klippning med toffsar på svans och ben och annat tjafs.Det slapp Murto! Slutar med att talesättet "Klok som en Pudel" inte är taget ur luften!