PALAMÓS - TOSSA de Mar, 27,8 km

Måndagen den 25 juni

Det är ovanligt lugnt i Palamòs när vi ger oss av på morgonen. Inte ens barnen är vakna.
Det städas!!

Redan innan vi kommer fram till väg GI-682, som följer kusten, är vägen backig och trafiken hetsig inom och mellan de stora playastäderna Aro och Sant Feliu de Guixols. Kommer vi att få med oss den här trafiken upp i bergen kommer dagen att bli en mardröm.

Lasse börjar fundera över om vi skall vika inåt landet istället för kustvägen och ta oss till Girona (där Barcelonas andra flygplats ligger).Men då måste det bli motorvägsliknande vägar igen. Vi gör ett överslag, håller fast vid vår planering och följer kustvägen i riktning mot Tossa de Mar och i slutändan Barcelona

Framme vid de första stigningarna. Något överaskande minskar trafiken omedelbart .Rekommenderad hastighet för bilar är 40 km/tim.
Hårnålskurvor i serpentinen och stark stigning.
Ingen vägren, i princip. Istället en vägskylt som rekommenderar bilister att hålla ett avstånd på 1,5 meter till cyklister på vägen.

Det mer än milslånga playaområdet försvinner i takt med stigningen. Den första stigningen verkar "aldrig ta slut".  Ännu besvärar inte värmen, men stigningen. Brantare än i Pyreneerna där vägarna låg i längre serpentiner över de mer sluttande bergssidorna. Här är allt brantare, liknar mer vägarna över passen i Alperna.

Vägen på andra sidan, som tycks ligga på samma nivå har många krökar kvar innan den når upp till Lisa.

Bilarna var jobbiga, men inte allt för många. De flesta körde försiktigt och valde att köra om vid fri sikt.
Men värmen, stigningen...Lasse kom med försiktiga men tydliga antydningar att han hade haft andra förslag....

Voltan - den spanska touren - brukar lägga nåt ben i Costa Bravabergen. Spår efter förra årets?

Viss oro var vi skulle luncha. Inga barer längs vägen, som inte angjorde de mindre orterna, endast branta anslutande vägar ner till strandnivån. Inte aktuellt att tappa massor av höjd för en brödbit. Då dyker detta upp, en ledig hörna med en fantasisk ursikt...

...och en trevlig värd som iklädd spanska landslagströjan tydligt talade om när det gällde Espana så var det "only fotball". Han var katalan och levererade ett antal invektiv om Spanien och Madrid. Här visar han ett foto på sin 22-åriga son och det ungdomslag som han tränar.

Håller också hög höjd...

I dalgångarna ser vi vägen på andra sidan.I början lät man sig luras, den verkar ligga på samma nivå. Men i varje dalficka finns en liten bro direkt efter en lång utförslöpa.
Sedan är det dags för nästa stigning. Det tar aldrig slut.
14.00: Lasse tydlig: "Fördigåkt för idag, inte en d-j backe till, bada, man måste väl få bada!". Kompromissen blir att övernatta i Tossa de Mar om vägen går ända ner till den lilla staden, men förlorar vi höjd så fortsätter vi till nästa stad.
Lisa: Också mycket trött och varm men inte riktigt lika mycket. Kan bero på att Lasse pressade i sig en pizza till lunch medan jag tog ett par melonskivor och torkad skinka!!


Och där ligger Tossa de Mar med badstrand, klippor och en gammal borg.


Vägen går ända ner till sta`n.
Lasse: Helt oförberedd på vad som skulle komma, bergen hade jag bakom mig. Costa Bravabergen betydligt jobbigare än att ta sig över Pyreneerna. Istället för långa härliga utförslöpor då man kan njuta av färd och utsikt så krävs här maximal uppmärksamhet, och att man hänger på bromsarna inför varje snäv kurva.
Och en dag till innan det planar ut....Bara att kasta sig i!

ROBIN! Mormor här! Vi mötte ett äldre par - nog lite äldre än oss. Båda helt vitklädda. Han i vita byxor, vit skjorta, vit hatt och nog vita skor. Hon i vit klänning och vita skor. Och så bar dom på detta lilla vita knyte. När morfar ville ta ett kort så protesterade mannen och steg åt sidan. Kvinnan räckte knytet till mig för ett foto. ÅH, ÅH..vad mjuk och gullig den var!!!
Morfar säger att detta får bli DAGENS HUND.

Hon - iförd gasmask - var oerhört skicklig med burkar och masker, men tavlorna......