PREMIA de Mar -BARCELONA, 34,7 km

Onsdagen den 27 juni.

Morgon i Premia de Mar. Stranden är nykrattad och man ser någon enstaka morgonbadare eller motionär som är ute med hunden.




Vi har sett en strandpromenad på andra sidan järnvägen men antagit att den bara förekommer lokalt i samhällena. Vi knackar på i cykelbutiken som ligger strax intill vårt senaste boende.
Den går ända in till Barcelona och har bra beläggning säger tjejen i butiken.
Vi hittar en rampundergång under järnvägen och tycker oss se en ljusning för första delen av vägen in till Barcelona.

Två mil till Barcelona. Känslan var att det kommer att bli en jobbig dag. Kartor har vi haft med oss kilovis, men över Barcelona? Inte, nåt freudianskt kanske? Dom kartor som fanns till försäljning visade bara innerstan. Infarten?


Det går bra att cykla även om beläggningen skiftar karaktär på vägen. Vi möter många motionärer.

Bebyggelsen tätnar, tåg i stadsmiljö får bli DAGENS TÅG.

Blivande konstmuseér?

Inne i Barcelona dyker cykelskyltning upp. Centre Vila via Olympiaanläggningarna från 1992 tycker vi låter bra.

Efter diverse felåkningar och letande efter cykelskyltar som försvinner är vi plötsligt på Diagonalen.
Vilken lycka... Barcelonas Brodway. Går tvärs över hela staden med medföljande cykelbana. Och passerar passande målgångar, Gaudi och Camp Nou




The Everlasting Gaudiprojekt med bästa zoomen. Nivån på Barcas turistintäkter är garant för att den aldrig blir färdig.

Gaudis Casa Milá, passande målgång

liksom hans Casa Battlo tvärs över gatan

Camp Nou, FC Barcelonas arena.

Sen tar kartan slut. Såväl flygplats som det intilliggande hotell som vi bokat ligger utanför. Motorvägar, kanaler, spårområden, oändliga industriområden, ingen skyltning som duger för cyklister. Efter att ha blivit avvisade från motorvägsuppfarter av poliser, (snälla dock, som ritade in på kartan hur vi kunde hitta vår stadsdel) besökt lokalt poliskontor i stadsdelen, frågat lokalbefolkning så landar vi på hotellet vid 8-tiden - 6 timmars cykling i ingenmansland mer eller mindre i blindo. Resans enda bottennapp! Påminns om att jag inför resan på något forum läst en beskrivning som motsvarar det vi varit med om

En dag kvar. Flyget bokas via internet. Cyklar måste anpassas för transport på flyget, bl a måste pedalerna bort. Vår packning för cykel måste samlas ihop och packas för flygresa.
Vi åker in till Barcelona med hotellets shuttlebussar, för inköp av pedalnykel och resväska.

Har varit en härlig tur genom ett vackert och historierikt Europa men det skall bli skönt att komma hem till livet på hemmaplan, med barn, barnbarn släkt och vänner för att inte tala om gräset som behöver klippas.

TOSSA de Mar - PREMIA de Mar, 45,8 km

Tisdagen den 26 juni

Förutsättningen för det tidiga stoppet i Tossa de Mar var att det skulle bli tidig start denna morgon.

Tidig start var planerad till fem, blev sju. Men vi får några timmar med behaglig temp. Det börjar som det slutade dagen innan, med en lång slingrande uppstigning.
Men kartan lovade förbättringar, den röda vägmarkeringen blir något rakare efter någon mil. Inget planerat mål, Barca ligger cirka 8 mil bort, det känns något långt med tanke på lutningar och temperatur.

Lisa: Nja, nog tänker jag att 8 mil är en helt överkomlig dagsetapp. Det har vi gjort förut. Men bara att trampa på så får vi se vart det slutar.

Här händer något, rekommenderad hastighet höjs från 40 till 60. Bra eller dåligt? Vi håller oss på hög höjd men plötsligt kan man växla upp ett snäpp, det går lite lättare även uppåt. Bergen runt omkring är inte längre lika vassa.

Lisa: Skillnaden mellan vägen vi avverkade igår och den vi får bita i efter Tossa de Mar är att den nu känns mer nygjord med bred vägren men med brantare lutning. Bilarna kör fortare än den rekommenderade hastigheten. Vägens kondition lockar förmodligen till detta.

Floderna vi passerar är ökenlika.

Märklig kåk i Lloret de Mar, en av de semesterorter vi passerar. Hela överbyggnaden tom förutom lösa repstegar. Och mannen han...(äh, lägger in en bild till)

Rondellkonsten i Spanien når nya nivåer

 
Vid Malgrat de Mar får vi sällskap med järnvägen (typ pendeltåg) som är dragen längs hela kuststräckan ända in till Barcelona. Nu är backarna slut.
Här hänger Lasse över staketet med kameran i högsta hugg för att försöka  fånga en dagens tågbild.

 En Barcelonapendel rakt genom loppisen. Påminner om nåt You Tube-klipp från Pakistan, typ. Får bli DAGENS TÅG!

Den lokala vägen längs järnvägen sträcker sig till Calella sedan är det dags för röd väg igen.

Första indikationen att vi är på rätt väg.   !!! brevid GASS SBR är symbol för den katalanska flaggan. Vad förkortningen betyder?   ??

Hav och Ban! 

En Johnny N-bild!

Vi lunchar i Vilassar de Mar och en trevlig kypare erbjuder sig att ta ett foto av oss tillsammans.

Sedan blir det inte många kilometer. I Premia de Mar slår vi fast att det nog är skönast att rulla in i Barcelona tidigt på dagen. Vi har bokat ett hotell i närheten av flygplatsen som ligger strax söder om Barcelona. Cyklingen genom Barcelona kommer förmodligen att bli tuff.

Inte dagens tåg utan en front till det som anas i bakgrunden från vårt B&B-fönster! Barcelona!

ROBIN, mormor här:
Cykeldatorn som jag fick av dig i födelsedagspresent har fungerat jättebra.
Just nu har vi cyklat 163 mil.

Jaha! Och hur har det då gått med av- och påstigning på cykel med sluten ram.?
Jag gav ganska snart upp modellen att slänga benet över packningen. Det fick bli så här istället:
Först ett fast grepp om handbromsen sä att cykeln står still. Tar ett totalgrepp över alla småmuskler så att jag håller balansen. Sedan lyfter jag benet rakt över ramen.
Det har, länge, gått bra de första 3 milen, innan tröttheten i benet tagit överhand.
Vissa situationer har varit jobbigare än andra. T.ex utanför ett cafè där gubbarna sitter vid borden och undrar "Nu får vi se hur det går". Då får man smyga sig runt en hörna utom synhåll annars är det kört. Eller diskret leta efter en högre trottoarkant som kan minska lyftet med en 10 - 15 cm.

Men någon aspirant för balettakademin är man ju inte precis.
Skall investera i en touringcykel med öppen ram och med växlar som är minst lika bra som min Garry Fisher har.

PALAMÓS - TOSSA de Mar, 27,8 km

Måndagen den 25 juni

Det är ovanligt lugnt i Palamòs när vi ger oss av på morgonen. Inte ens barnen är vakna.
Det städas!!

Redan innan vi kommer fram till väg GI-682, som följer kusten, är vägen backig och trafiken hetsig inom och mellan de stora playastäderna Aro och Sant Feliu de Guixols. Kommer vi att få med oss den här trafiken upp i bergen kommer dagen att bli en mardröm.

Lasse börjar fundera över om vi skall vika inåt landet istället för kustvägen och ta oss till Girona (där Barcelonas andra flygplats ligger).Men då måste det bli motorvägsliknande vägar igen. Vi gör ett överslag, håller fast vid vår planering och följer kustvägen i riktning mot Tossa de Mar och i slutändan Barcelona

Framme vid de första stigningarna. Något överaskande minskar trafiken omedelbart .Rekommenderad hastighet för bilar är 40 km/tim.
Hårnålskurvor i serpentinen och stark stigning.
Ingen vägren, i princip. Istället en vägskylt som rekommenderar bilister att hålla ett avstånd på 1,5 meter till cyklister på vägen.

Det mer än milslånga playaområdet försvinner i takt med stigningen. Den första stigningen verkar "aldrig ta slut".  Ännu besvärar inte värmen, men stigningen. Brantare än i Pyreneerna där vägarna låg i längre serpentiner över de mer sluttande bergssidorna. Här är allt brantare, liknar mer vägarna över passen i Alperna.

Vägen på andra sidan, som tycks ligga på samma nivå har många krökar kvar innan den når upp till Lisa.

Bilarna var jobbiga, men inte allt för många. De flesta körde försiktigt och valde att köra om vid fri sikt.
Men värmen, stigningen...Lasse kom med försiktiga men tydliga antydningar att han hade haft andra förslag....

Voltan - den spanska touren - brukar lägga nåt ben i Costa Bravabergen. Spår efter förra årets?

Viss oro var vi skulle luncha. Inga barer längs vägen, som inte angjorde de mindre orterna, endast branta anslutande vägar ner till strandnivån. Inte aktuellt att tappa massor av höjd för en brödbit. Då dyker detta upp, en ledig hörna med en fantasisk ursikt...

...och en trevlig värd som iklädd spanska landslagströjan tydligt talade om när det gällde Espana så var det "only fotball". Han var katalan och levererade ett antal invektiv om Spanien och Madrid. Här visar han ett foto på sin 22-åriga son och det ungdomslag som han tränar.

Håller också hög höjd...

I dalgångarna ser vi vägen på andra sidan.I början lät man sig luras, den verkar ligga på samma nivå. Men i varje dalficka finns en liten bro direkt efter en lång utförslöpa.
Sedan är det dags för nästa stigning. Det tar aldrig slut.
14.00: Lasse tydlig: "Fördigåkt för idag, inte en d-j backe till, bada, man måste väl få bada!". Kompromissen blir att övernatta i Tossa de Mar om vägen går ända ner till den lilla staden, men förlorar vi höjd så fortsätter vi till nästa stad.
Lisa: Också mycket trött och varm men inte riktigt lika mycket. Kan bero på att Lasse pressade i sig en pizza till lunch medan jag tog ett par melonskivor och torkad skinka!!


Och där ligger Tossa de Mar med badstrand, klippor och en gammal borg.


Vägen går ända ner till sta`n.
Lasse: Helt oförberedd på vad som skulle komma, bergen hade jag bakom mig. Costa Bravabergen betydligt jobbigare än att ta sig över Pyreneerna. Istället för långa härliga utförslöpor då man kan njuta av färd och utsikt så krävs här maximal uppmärksamhet, och att man hänger på bromsarna inför varje snäv kurva.
Och en dag till innan det planar ut....Bara att kasta sig i!

ROBIN! Mormor här! Vi mötte ett äldre par - nog lite äldre än oss. Båda helt vitklädda. Han i vita byxor, vit skjorta, vit hatt och nog vita skor. Hon i vit klänning och vita skor. Och så bar dom på detta lilla vita knyte. När morfar ville ta ett kort så protesterade mannen och steg åt sidan. Kvinnan räckte knytet till mig för ett foto. ÅH, ÅH..vad mjuk och gullig den var!!!
Morfar säger att detta får bli DAGENS HUND.

Hon - iförd gasmask - var oerhört skicklig med burkar och masker, men tavlorna......