POUILLY en Auxois - DIJON, 62,8 km

Tisdagen den 29 maj.

Vi lämnar Pouilly en Auxios längs allèn rakt över kanaltunneln.

Dessa ventilationsskorstenar var placerade på var 200:e meter.

Andra ändan, 3333 meter bort. Här bör vår medseglare kanalbåten How Knows som vi träffade igår ha passerat, kanske under morgonen.

Och här är han., vid första slussen träffade vi på Who Knows.. Första frågan gav sig själv: "Hur lång tid i tunneln?"
FEM OCH EN HALV TIMME! Skepparen snackade skaplig engelska, men jag tänkte att jag måste hört fel. Samma fråga igen. Samma svar! Dom hade använt natten för tunnelfarten, två hade delat på rodret, resten hade sovit. Dom var på väg mot Rhone, liksom vi. Överens om att vid nästa möte får cyklarna åka båt medan vi tar en bira.

Slussvaktens något bökiga placering av verktygen, jag behåller mina i boa.

Vackra vyer hela vägen. Här ännu en sluss.

Robin, Morfar här. DAGENS HUND får bli en kanalhund av obestämmd art. Jag hävdar bestämmt att han tillhörde kanalbåten Duck Story och valt att ta en promis under den söliga slussningen, mormor säger att det är en typisk fransk slussvaktarhund.

Och ett och annat slott. Detta heter Chateauneuf.

Fler och fler båtar dyker upp i takt med att vi närmar oss Dijon. den här är döpt till L`Impressioniste

Lasse: En liten fundering rörande kanaler som letar sig över höga åsar. Hur en sluss funkar tror jag att jag förstår. Robin och jag brukar bunkra Kexchoklad i Ljungsbro på lördagarna och avnjuta dom vid Bergs slusstrappa. Men som här vid Canal B, säkert en 40-50 slussar som lyfter båtarna upp på åsen och sen lika många på nervägen. Vattnet? Hur stannar det kvar i bassängerna och hur får man upp spat från början? Mystiskt, anar att lösningen ligger i att det oftast rinner en liten å vid sidan om, antingen neråt vid uppfärd och åt andra hållet då vi och båtarna tar oss ner. Lite skumt ere, och ingen har man att fråga. Såväl von Platen som Christofer Polhem har gått ut tiden….

En gammal Scania driver en kanalbåt för muddring, rensning av kanalkanter mm.


Efter gårdagens erfarenheter handlar vi på oss lunchmat innan vi lämnar Pauilly. Det blir gåspatè, ost, tomater och gott bröd.  Lunchen intages i skuggan av en av alla slussbyggnader som vi passerar.

Detta ser spännande ut. Lasse hjälper gärna slussvakten.

Å hej Å hå!! Den kvinnliga slussvakten hann stänga sin port innan Lasse ens fått fart på sin.

Dessa  fåglar fanns det många av längs kanalen. (Lasse: Det är bergsäkert en Häger!. Lisa: En vadare av något slag!)

Och dagens cykelmöte. Det går bra att cykelsemestra även med en 11 månaders baby. Det här franska paret undrar över om det är möjligt att ta flyg, till Skandinavien, med hela ekipaget, för en cykelsemester.

Vittring på Dijon.

16 km innan vi nådde fram till Dijon dök asfalten upp och även en annan sorts cyklister - i stor antal. Både grabbar, gubbar och tjejer.
Men var finns vardagscyklisterna?


Första skymten av Dijon. En rätt spektakulär skyline på förorten.

Och strax före stadskärnan denna sjö med bad och rekreation.

Å här har vi Dijon och senap. Får ta ett snack med föreståndaren i min Coop Närabutik i Mälarhöjden; "de e dags att se över senapshyllan"

Allt jag vet om Dijon har handlat om senap, efter nån timme här så vet jag att Dijon var huvudstad i Burgund, "ett hertigdöme på 13-1400 talet som tävlade med den franska tronen om makt och rikdom"(LP).

Idag bor det 150 000 i Dijon varav 25 000 studenter. Resten jobbar i senapsindustrin.Studenterna garanterar nöjerlivet. I morgon kväll är det "A tribut to Artetha Franklin"-kväll. Vi är dock tvungna att lämna stan - senapskongress - fanns bara rum för en natt. Tungt, musikunderskottet börjar märkas...

Katedralen.

Kolla, även här har Apoteken befriats, ja herre djävlar...

Och eftersom vi tydligen inte bara befinner oss i en region med "stora" viner utan även med utsökt mat, så blev det denna enda kväll i Dijon en middag med Burgundisk meny:
Lèscargote med mycket, mycket, mycket vitlök.....MMMMmmmmm.

Och en vit fisk bakad med ett örttäcke och en sagolikt god senapssås,

Och till dessert ostar från trakten tillsammans med torkade druvor.

Och i morgon bär det av ut mot " ROUTE DES GRANDS CRUS.