SENS – JOIGNY, 49,3 km

I går kväll när vi lagt oss för att sova med öppet fönster, skvalade regnet tungt utanför fasaden och åskmullret drog fram över natthimlen.

I morse startade vi (jag, Lisa) i full regnmundering som fick åka av och på tid efter annan.

Vi hittade ut från Sens på småvägar och passerade byarna undan för undan.

I Veron postade vi ytterliggare ett tjockt kuvert till Sverige med kartor och persedlar som vi inte längre behöver.

Har konstaterat att  cafeerna som fanns i varenda by på 80-talet, numera tycks vara nerlagda och man ser knappt en kotte att fråga efter vägen om man står frågande inför ett vägval.

MEN, postkontoren finns faktiskt kvar i var och varannan by!

Samma rasister här som där! Den här människan fick stöd av nästan 20% för sina värderigar. Oroväckande, vad händer i Europa? 

Johnny har frågat efter en speciell CD, om vi passerar en välsorterad skivbutik.

Det har vi ännu inte gjort.

Men ca 15 km från Sens stötte vi på en liten by som heter Passy. En hemmagjord skylt talar om att det finns ett cafe i byn och samtidigt som regndropparna föll tungt så kände vi oss kaffesugna.

Vi kom in i en lokal som är affisherad från golv till tak (även på muggen) med konserter av alla varianter som man har haft och skall ha i denna lokal.

I ena hörnet finns en uppbyggd scen och damen som driver stället tillsammans med sin man höll även för stunden på med potatisskalning i en hörna.

En häftig upplevelse och man kan ana vad ett par entusiaster kan åstadkomma ute i ingenstans.

Även denna dag har det varit backe upp och backe ner men också bra flyt med vind i ryggen.

Trots det, efter nästan 5 mil så tyckte jag att det räckte för dagen. Med tanke på en och annan mjukdel.

Min tandläkare säger att jag har hög smärtgräns, så det får väl vara ett mått....

Annars går det på rätt håll med salva, plåster och boxershorts!!

Och Joigny är en otroligt fin gammal stad.

 De trånga gränderna och de mycket gamla korsvirkeshusen får Gamla Stan att framstå i blek dager. 

I morgon bär det av mot Auxerre igen, då kanske vi t.o.m kommer fram.