POUILLY en Auxois - DIJON, 62,8 km

Tisdagen den 29 maj.

Vi lämnar Pouilly en Auxios längs allèn rakt över kanaltunneln.

Dessa ventilationsskorstenar var placerade på var 200:e meter.

Andra ändan, 3333 meter bort. Här bör vår medseglare kanalbåten How Knows som vi träffade igår ha passerat, kanske under morgonen.

Och här är han., vid första slussen träffade vi på Who Knows.. Första frågan gav sig själv: "Hur lång tid i tunneln?"
FEM OCH EN HALV TIMME! Skepparen snackade skaplig engelska, men jag tänkte att jag måste hört fel. Samma fråga igen. Samma svar! Dom hade använt natten för tunnelfarten, två hade delat på rodret, resten hade sovit. Dom var på väg mot Rhone, liksom vi. Överens om att vid nästa möte får cyklarna åka båt medan vi tar en bira.

Slussvaktens något bökiga placering av verktygen, jag behåller mina i boa.

Vackra vyer hela vägen. Här ännu en sluss.

Robin, Morfar här. DAGENS HUND får bli en kanalhund av obestämmd art. Jag hävdar bestämmt att han tillhörde kanalbåten Duck Story och valt att ta en promis under den söliga slussningen, mormor säger att det är en typisk fransk slussvaktarhund.

Och ett och annat slott. Detta heter Chateauneuf.

Fler och fler båtar dyker upp i takt med att vi närmar oss Dijon. den här är döpt till L`Impressioniste

Lasse: En liten fundering rörande kanaler som letar sig över höga åsar. Hur en sluss funkar tror jag att jag förstår. Robin och jag brukar bunkra Kexchoklad i Ljungsbro på lördagarna och avnjuta dom vid Bergs slusstrappa. Men som här vid Canal B, säkert en 40-50 slussar som lyfter båtarna upp på åsen och sen lika många på nervägen. Vattnet? Hur stannar det kvar i bassängerna och hur får man upp spat från början? Mystiskt, anar att lösningen ligger i att det oftast rinner en liten å vid sidan om, antingen neråt vid uppfärd och åt andra hållet då vi och båtarna tar oss ner. Lite skumt ere, och ingen har man att fråga. Såväl von Platen som Christofer Polhem har gått ut tiden….

En gammal Scania driver en kanalbåt för muddring, rensning av kanalkanter mm.


Efter gårdagens erfarenheter handlar vi på oss lunchmat innan vi lämnar Pauilly. Det blir gåspatè, ost, tomater och gott bröd.  Lunchen intages i skuggan av en av alla slussbyggnader som vi passerar.

Detta ser spännande ut. Lasse hjälper gärna slussvakten.

Å hej Å hå!! Den kvinnliga slussvakten hann stänga sin port innan Lasse ens fått fart på sin.

Dessa  fåglar fanns det många av längs kanalen. (Lasse: Det är bergsäkert en Häger!. Lisa: En vadare av något slag!)

Och dagens cykelmöte. Det går bra att cykelsemestra även med en 11 månaders baby. Det här franska paret undrar över om det är möjligt att ta flyg, till Skandinavien, med hela ekipaget, för en cykelsemester.

Vittring på Dijon.

16 km innan vi nådde fram till Dijon dök asfalten upp och även en annan sorts cyklister - i stor antal. Både grabbar, gubbar och tjejer.
Men var finns vardagscyklisterna?


Första skymten av Dijon. En rätt spektakulär skyline på förorten.

Och strax före stadskärnan denna sjö med bad och rekreation.

Å här har vi Dijon och senap. Får ta ett snack med föreståndaren i min Coop Närabutik i Mälarhöjden; "de e dags att se över senapshyllan"

Allt jag vet om Dijon har handlat om senap, efter nån timme här så vet jag att Dijon var huvudstad i Burgund, "ett hertigdöme på 13-1400 talet som tävlade med den franska tronen om makt och rikdom"(LP).

Idag bor det 150 000 i Dijon varav 25 000 studenter. Resten jobbar i senapsindustrin.Studenterna garanterar nöjerlivet. I morgon kväll är det "A tribut to Artetha Franklin"-kväll. Vi är dock tvungna att lämna stan - senapskongress - fanns bara rum för en natt. Tungt, musikunderskottet börjar märkas...

Katedralen.

Kolla, även här har Apoteken befriats, ja herre djävlar...

Och eftersom vi tydligen inte bara befinner oss i en region med "stora" viner utan även med utsökt mat, så blev det denna enda kväll i Dijon en middag med Burgundisk meny:
Lèscargote med mycket, mycket, mycket vitlök.....MMMMmmmmm.

Och en vit fisk bakad med ett örttäcke och en sagolikt god senapssås,

Och till dessert ostar från trakten tillsammans med torkade druvor.

Och i morgon bär det av ut mot " ROUTE DES GRANDS CRUS.

SEMUR en-Auxois - POUILLY en Auxis, 36,8 km.

Måndagen den 28 maj.

En liten repris:

Här har vi vår medeltida turistinfotjej igen. "Nere vid sjön där ni ska bo finns det en cykelstig runt sjön, c:a 12 km lång".

-Bra, sa vi och titta på kartan nedan, sjön sträcker sig åt det håll vi ska, Hurudana cyklar har ni? sa turisttjejen. "Tres bon Touringvelo", sa vi "Fino fino". Hon nickade. Hon borde sagt: "Mountainbike med fjädring både i gaffel och ram, traktorprofil på däcken, gärna med dubb, annars får ni gå 6 kilometer"

På norrsida österut är åt rätt håll

Här dök plötsligt en skylt upp om Canal de´Bourgogne, till vilken vi planerade att ansluta då det lär finnas en cykelstig jämte kanalen som löper ända till Dijon, senapsstaden, ett delmål på färden.

Hallå Robin, morfar här! DAGENS HUND får bli en förnäm dam av franskrysk sort. Nån vinthundvariant kanske. Kolla svansföringen, där ligger man i lä.

Bara idylliska bilder? Beror på att fotograferna var upptagna med att knalla med cyklarna över rötter och sten i cirka 6 km. Vissa partier, där lövskogen dominerade, gick det att cykla, men det tog tid.

Jag (Lisa) fick höra säkert 100 gånger: KÖR INTE NER I SJÖN, KÖR INTE NER I SJÖN. Inte för att  jag inte skulle bli blöt - utan för då skulle vi bli av med cyklar och hela packningen.

Den som lyssnar noggrannt på bilden kan höra typ 10000 grodor. Alla sorter förekom, padd- och lövgroddsstora. Tom Lasse hörde!

Jag (Lisa) försökte fånga någon på bild - men det bara sjöd av liv i vattnet.

När vi väl kommit ner till sjöns sydspets, letade vi oss upp genom byarna för att kunna docka till Canal Bourgogne. I en nästan öde by hittade vi en bildhuggare i full aktivitet i sin trädgård. Han verkade inte kunna så mycket franska men pekade ut vår färdväg.

Canal de Bourgogne med cykelstig på den gamla dragvägen. Kanalen förbinder Seine och Rhone.

Vi stötte direkt på ett cykelpar från Australien som  informerade om att cykelvägen var utmärkt.

Och faktiskt. En perfekt cykelväg. Denna dag mest två grussträngar med en grön i mitten.
Och vägen var utmärkt - med ett undantag - INGEN LUNCH - TÖRSTIGA - VARFÖR HADE VI INTE BUNKRAT UPP MED LITE FÄRDKOST.?? VI BORDE HAFT MED OSS LITE ISTE!!
Vi gör avstickare ut i de stora byarna för att leta något öppet. Det är måndag - säger ortsbefolkningen.
Vadå måndag? Bankholiday - eller?
Nästa samhälle som har något öppet skall vara Poully en Auxis, nästan 2 mil bort. Bara att bita ihop.

Slussarna var obemannade. Slusspersonalen åkte mellan dessa, vid behov, på moped.

Varför kommer jag att tänka på Knisa?

Vi möter djur av alla de slag på vägen. Här en "Doris".

Plan mark för det mesta. Backe endast vid slussarna, men alla slussar har bara en trappa. Med andra ord - lättåkt.

Kanalbåtarna - gamla ombyggda kanalbåtar - får precis plats i kanalfåran och slusslängden. Ibland så såg vi delar av båtresenärerna gå mellan slussarna.

Framme i Pouilly bestämmer vi oss för att slå läger. Vem vet när vi hittar något boende nästa gång.

Och just där, på kanalen, ser vi en båt glida in i en tunnel som tycks gå under hela staden. Undrar hur lång tid det tar innan man kommer ut?

Ser man ljuset i tunneln?

Nä, verkar ganska lång.....

3,3 km. Gäller att inte ha cellskräck.

Vi hittar ett mysigt, billigt, hotell och får instruktion hur vi skall hitta till garaget. Upp för backen till vänster. Finns 4 garage - ta det vänstra. Allt på klockren franska! Lisa nickade och nyckeln passde.!!

Raskt beställer vi sedan vars en frasig baguette med skinka, ost och tomater och 2 Leffe. HUR GOTT KAN DET FÅ VARA!

Och så här blev dagens tur. Blå kulpenna längs mycket kanal.