BARCELONA - MÄLARHÖJDEN 29-30 JUNI

Fredag 29 juni - Lördag 30 juni

Efter 167 mil på cykel...

nu är det perfekt att vara på ett hotell som i princip bara servar flygresenärer.

Vi får låna verktyg som behövs, serviceminded personal hjälper oss stuva cyklarna i en shuttleminibuss för transport till flygplatsen.

Killen jag pratar med vid utcheckningen cyklar själv mycket. Han frågar om vi cyklat förbi Tossa de Mar och berättar att vägen mellan Sant Feliu de Guixols och Tossa de Mar skall ha lika många kurvor som året har dagar.

 Sista utcheckningen - inte mycket till bild om det inte vore för att det finns nåt oväntat under disken.....

 ---nämligen DAGENS TÅG. Under luppen så dyker nåt från Zillertalbahn upp!

 Utan pedaler och luft men med ett snedvridet styre - Lasses gick inte att rubba - godkänns hojarna.

 Cyklarna passar dåligt på bandet, flygplatskille med reflexer leder oss rätt.

 Allt klart, oron för hojarna bortblåst! Mot gate B44, det står B56 på Boardingcardet så lite oro resterar.

 Sista gnuttan oro på väg att försvinna på transportbandet in i buken på SAS flight SK1586.


Framme på Kastrup kan vi konstatera att cyklarna flugit väl med SAS.


Här väntar Johnny med bilen. Skönt att slippa pumpa cykeldäck, skruva styre rätt och sätta på pedaler just nu. Malmö nästa.


Hemma hos Johnny och Pia blir det en Chablis Grand Cru. Därefter ungsstekt falukorv, för oss årets första färskpotatis, rödbetsprimörer, hemlagad rabarberchutney och Rioja inköpt på Barcelonas flygplats. Därpå, åter för oss, årets första jordgubbar med vispgrädde ackompanjerad av Miles och aktuell Tour de France-litteratur/snack.. Hur gott kan det vara....

Hemma i Mälarhöjden.
En sommaräng, men nu gäller det att gräsklipparen är allert.

PREMIA de Mar -BARCELONA, 34,7 km

Onsdagen den 27 juni.

Morgon i Premia de Mar. Stranden är nykrattad och man ser någon enstaka morgonbadare eller motionär som är ute med hunden.




Vi har sett en strandpromenad på andra sidan järnvägen men antagit att den bara förekommer lokalt i samhällena. Vi knackar på i cykelbutiken som ligger strax intill vårt senaste boende.
Den går ända in till Barcelona och har bra beläggning säger tjejen i butiken.
Vi hittar en rampundergång under järnvägen och tycker oss se en ljusning för första delen av vägen in till Barcelona.

Två mil till Barcelona. Känslan var att det kommer att bli en jobbig dag. Kartor har vi haft med oss kilovis, men över Barcelona? Inte, nåt freudianskt kanske? Dom kartor som fanns till försäljning visade bara innerstan. Infarten?


Det går bra att cykla även om beläggningen skiftar karaktär på vägen. Vi möter många motionärer.

Bebyggelsen tätnar, tåg i stadsmiljö får bli DAGENS TÅG.

Blivande konstmuseér?

Inne i Barcelona dyker cykelskyltning upp. Centre Vila via Olympiaanläggningarna från 1992 tycker vi låter bra.

Efter diverse felåkningar och letande efter cykelskyltar som försvinner är vi plötsligt på Diagonalen.
Vilken lycka... Barcelonas Brodway. Går tvärs över hela staden med medföljande cykelbana. Och passerar passande målgångar, Gaudi och Camp Nou




The Everlasting Gaudiprojekt med bästa zoomen. Nivån på Barcas turistintäkter är garant för att den aldrig blir färdig.

Gaudis Casa Milá, passande målgång

liksom hans Casa Battlo tvärs över gatan

Camp Nou, FC Barcelonas arena.

Sen tar kartan slut. Såväl flygplats som det intilliggande hotell som vi bokat ligger utanför. Motorvägar, kanaler, spårområden, oändliga industriområden, ingen skyltning som duger för cyklister. Efter att ha blivit avvisade från motorvägsuppfarter av poliser, (snälla dock, som ritade in på kartan hur vi kunde hitta vår stadsdel) besökt lokalt poliskontor i stadsdelen, frågat lokalbefolkning så landar vi på hotellet vid 8-tiden - 6 timmars cykling i ingenmansland mer eller mindre i blindo. Resans enda bottennapp! Påminns om att jag inför resan på något forum läst en beskrivning som motsvarar det vi varit med om

En dag kvar. Flyget bokas via internet. Cyklar måste anpassas för transport på flyget, bl a måste pedalerna bort. Vår packning för cykel måste samlas ihop och packas för flygresa.
Vi åker in till Barcelona med hotellets shuttlebussar, för inköp av pedalnykel och resväska.

Har varit en härlig tur genom ett vackert och historierikt Europa men det skall bli skönt att komma hem till livet på hemmaplan, med barn, barnbarn släkt och vänner för att inte tala om gräset som behöver klippas.

TOSSA de Mar - PREMIA de Mar, 45,8 km

Tisdagen den 26 juni

Förutsättningen för det tidiga stoppet i Tossa de Mar var att det skulle bli tidig start denna morgon.

Tidig start var planerad till fem, blev sju. Men vi får några timmar med behaglig temp. Det börjar som det slutade dagen innan, med en lång slingrande uppstigning.
Men kartan lovade förbättringar, den röda vägmarkeringen blir något rakare efter någon mil. Inget planerat mål, Barca ligger cirka 8 mil bort, det känns något långt med tanke på lutningar och temperatur.

Lisa: Nja, nog tänker jag att 8 mil är en helt överkomlig dagsetapp. Det har vi gjort förut. Men bara att trampa på så får vi se vart det slutar.

Här händer något, rekommenderad hastighet höjs från 40 till 60. Bra eller dåligt? Vi håller oss på hög höjd men plötsligt kan man växla upp ett snäpp, det går lite lättare även uppåt. Bergen runt omkring är inte längre lika vassa.

Lisa: Skillnaden mellan vägen vi avverkade igår och den vi får bita i efter Tossa de Mar är att den nu känns mer nygjord med bred vägren men med brantare lutning. Bilarna kör fortare än den rekommenderade hastigheten. Vägens kondition lockar förmodligen till detta.

Floderna vi passerar är ökenlika.

Märklig kåk i Lloret de Mar, en av de semesterorter vi passerar. Hela överbyggnaden tom förutom lösa repstegar. Och mannen han...(äh, lägger in en bild till)

Rondellkonsten i Spanien når nya nivåer

 
Vid Malgrat de Mar får vi sällskap med järnvägen (typ pendeltåg) som är dragen längs hela kuststräckan ända in till Barcelona. Nu är backarna slut.
Här hänger Lasse över staketet med kameran i högsta hugg för att försöka  fånga en dagens tågbild.

 En Barcelonapendel rakt genom loppisen. Påminner om nåt You Tube-klipp från Pakistan, typ. Får bli DAGENS TÅG!

Den lokala vägen längs järnvägen sträcker sig till Calella sedan är det dags för röd väg igen.

Första indikationen att vi är på rätt väg.   !!! brevid GASS SBR är symbol för den katalanska flaggan. Vad förkortningen betyder?   ??

Hav och Ban! 

En Johnny N-bild!

Vi lunchar i Vilassar de Mar och en trevlig kypare erbjuder sig att ta ett foto av oss tillsammans.

Sedan blir det inte många kilometer. I Premia de Mar slår vi fast att det nog är skönast att rulla in i Barcelona tidigt på dagen. Vi har bokat ett hotell i närheten av flygplatsen som ligger strax söder om Barcelona. Cyklingen genom Barcelona kommer förmodligen att bli tuff.

Inte dagens tåg utan en front till det som anas i bakgrunden från vårt B&B-fönster! Barcelona!

ROBIN, mormor här:
Cykeldatorn som jag fick av dig i födelsedagspresent har fungerat jättebra.
Just nu har vi cyklat 163 mil.

Jaha! Och hur har det då gått med av- och påstigning på cykel med sluten ram.?
Jag gav ganska snart upp modellen att slänga benet över packningen. Det fick bli så här istället:
Först ett fast grepp om handbromsen sä att cykeln står still. Tar ett totalgrepp över alla småmuskler så att jag håller balansen. Sedan lyfter jag benet rakt över ramen.
Det har, länge, gått bra de första 3 milen, innan tröttheten i benet tagit överhand.
Vissa situationer har varit jobbigare än andra. T.ex utanför ett cafè där gubbarna sitter vid borden och undrar "Nu får vi se hur det går". Då får man smyga sig runt en hörna utom synhåll annars är det kört. Eller diskret leta efter en högre trottoarkant som kan minska lyftet med en 10 - 15 cm.

Men någon aspirant för balettakademin är man ju inte precis.
Skall investera i en touringcykel med öppen ram och med växlar som är minst lika bra som min Garry Fisher har.